Hipp hipp hurra..
... för Matheo idag!!!
Idag för ett år sen kom ha till oss den lilla busen, det blev en tuff start för gossen och inte hade jag väntat mig en massa sladdar, sond och andningsmask när jag äntligen blev nerkörd från uppvaket till Neo för att träffa honom.
Men det gick ju bra tillslut, efter ett par dagar på Neo med amnings och pumpningkämpande gick han upp fint i vikt och alla tester visade bättre och bättre resultat och vi blev hemsläppta, dock fortfarande med sond men den kunde vi snart ta bort men framförallt så blev han friskförklarad. Den syrebrist som läkarna befarat ibörjan avskrevs helt och vi kunde andas ut. Min fina gosse han hade oss på helspänn från början!
Efter ett tag hemma så började han kräkas så vi fick byta kläder på honom och oss jälva ett par gånger om dagen och kökshanddukarna fick tillfälligt nytt namn: kräkhanddukar!
Han växte och blev stadig i nacken och ville gärna ligga på magen och titta, till skillnad från storasyster som vägrade detta när hon var liten.
Vintern kom och vi bäddade ner honom i gosig nalleoverall på morgonen när vi skulle lämna Stella på förskolan.
Så belv det jul och finskjorta åkte på!
Tillslut kom våren ändå och Matheo fick hänga med när storasyster skulle till lekplatsen, nu var det slut på att bara ligga i vagnen.
Stora killen började att sitta i barnstol och äta mat och dricka ur mugg.
Snart var det röj i gåstolen som gällde...
tills han kom på man gör när man kryper.
Så blev det äntligen sommar!
Och vi åkte till Mallorca med mormor och morfar.
Det fina vädret fortsatte här hemma och hela juli var fylld av sol och bad.
Och vi åkte som vanligt en tur till Grundsund oxå, där första båtturen var en katastrof med trött och hungrig gosse med mamma och pappa som glömt nappen, men dag två så ordnade det upp sig!
Första cykleturen med mamma.
Han växer som sagt och får bara mer och mer bus för sig. Favoriterna hemma är väl diskmaskinen, den hör han på avstånd när jag öppnar och kommer krypandes i galoppfart, likaså toaletten. När toalettdörren öppnas då är han där redo att riva och röja. Och så trappan förstås, lämnas grinden öppen så är han halvägsuppe innan man hnner blinka.
Grattis min fina pojk, ett år idag!
